Fredagen den 13:e – my lucky day

Att fylla 50 år på fredagen 13:e innebär att man har en viss mental beredskap för att något kan gå snett. Ändå är det lite av en besvikelse när mobilen går i golvet och spricker innan första klunken kaffe. Den har klarat p-platsers asfalt, volter på stengolvet intill löpbandet på gymmet, men min lätt fuktskadade parkett blir för mycket. Glaset är i bitar, och det går inte att swipa igång den. Nu kan folk inte ringa mig och säga grattis och fråga hur jag mår och önska mig fortsatt lycka och framgång på döhalvan. Åtminstone kan jag inte svara om de försöker göra det. Och vad hände med filmen när mina barn sjunger för mig, får jag någonsin se den? Här en liten snuffmobilmovie:

När jag kommer till mobillagarbutiken som jag anlitat förut finns en skylt på dörren: ”Överlåtes. Ring xxxx-xxxxxx så kommer jag.” Tyvärr är min mobil trasig, så jag kan inte…ja, ni förstår. I stället vidare till dyrbutiken ett kvarter bort. När jag öppnar bakluckan på bilen ramlar en ICA-kasse med plaståtervinning ut och sprider PET-flaskor, schampoflaskor och prosciuttoomslag i en röra på gatan. Röran är två meter i diameter. Jag står och plockar en stund, tills fingrarna doftar av italiensk skinka och sköljmedel. Sniffar på dem och gläds åt att jag får använda alla mina sinnen i början av mitt 51:a år. Och lovar mig själv att sluta skjuta upp saker, som att gå till återvinningen.

Bilder blogg 003
Gordon Ramsay – gå och duscha utan att passera gå.

Resten av dagen går bättre. Framåt eftermiddagen har jag lagat en gryta till mina kvällsgäster. Jag får hålla i saker som mina händer aldrig tidigare vidrört. Timjan, lagerblad. Hela tiden nya upplevelser!

På kvällen omges jag av folk som älskar mig, och som jag älskar. Mitt liv känns varmt, glatt och intensivt. Innan jag släcker lampan tittar jag några gånger extra på den första och nu återställda filmen från morgonen, den jag tog innan mobilen gick i golvet, och somnar i en varm och töcknig känsla:

PS Min fru, som normalt är hemma och gärna sjunger för mig, var den här dagen ivägrest till Boston för att lyssna på Bill Clinton, Michael Gorbatjov, Pointer Sisters m.fl. Tror hon kände på sig att något skulle hända. DS

Jan Björklund – råddare till Robert Wells

regeringens middagsmiss

Kommer ni ihåg häromåret? Regeringen skulle bjuda gamla statsråd på middag, och råkade skicka inbjudan till fel Margareta Winberg. Hon sitter längst till höger, en modig kvinna från Sundbyberg, arbetsterapibiträde till yrket, bland de riktiga ministrarna och proffspolitikerna.

Jan Björklund

Nu har det uppdagats att vi också haft fel Jan Björklund i alliansregeringen i åtta år. Den riktige Jan sitter bakbunden i en av kulvertarna under Rosenbad. Den vi ser i teve, han är egentligen råddare till Robert Wells – en jäkel på att sätta upp högtalare och bygga ljusramper, men han vet inte vad letargi betyder. Det var han som fick inbjudan av Fredrik Reinfeldt att vara med i regeringen, och han tog chansen, precis som arbetsterapibiträdet Margareta Winberg.

– Samtidigt som vi är bestörta över upptäckten är vi tacksamma för det goda arbete Jan uträttade under åren som minister. Vi önskar honom varmt lycka till i musikbranschen om och när han väljer att återvända dit, säger Fredrik Reinfeldt i en kommentar.

Barack Obama – alltmer svensk  

I Sverige tar vi som bekant lätt på formaliteter. Vi niar inte varandra, kallar inte varandra för sir eller madam, och vi vet att både hovet, kungliga högvakten och Magdalena Ribbing tar på sig byxorna ett ben i taget. I USA har läget länge varit annorlunda. Artighet och decorum har alltid hållits högt bland amerikanska dygder, både i vardagen och i mer formella sammanhang.

Men något har hänt med USA, eller i alla fall med Barack Obama. Han har börjat salutera sina soldater lite mer informellt. På svenskt vis. Med både tankar och blick i fjärran, och en kaffemugg avspänt i honnörshanden.

Barack Obama håller på att bli svensk.

– Vi har sett klippet och håller på att se över våra handläggningstider, säger Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson. Vi vill kunna agera snabbt när Obamas ansökan om medborgarskap kommer in. Det är inte tal om att ge honom förtur, självklart inte, vi vill bara undvika onödigt dröjsmål.