För sent ute, Erdo

Erdogan går runt i morgonrocken och myser efter valdagen. Nu är Turkiet hans, snart också Europa. Föröka er, har han uppmanat alla turkar i väst. Kör de finaste bilarna, ta de bästa jobben. Ni är Europas framtid. Han fattar inte att han är för sent ute: vi har redan skickat sjubarnspappan Felix Herngren till Turkiet. Felix, föd nio barn, inte sju. Drick det chillaste kaffet, lägg ut största handduken på playan, dra de bästa vitsarna. Du är Turkiets framtid. Turkiet är en del av din bonusfamilj.      

 

 

Telefonsamtalet vi aldrig får höra

images (1)
Du är fin innerst inne, Göran

cjnenglund har, på vägar som åtnjuter strängt meddelarskydd och inte ska avslöjas, kommit över ett hemligt telefonsamtal mellan justitierådet Göran Lambertz och kriminologen Leif GW Persson. En utskrift av ljudfilen ser ut såhär:

GÖRAN: Hej, det är Göran.

LEIF: …ja, alltså…tjena.

G: Jag ville bara säga att jag måste ha fått med mig dina glasögon från tevestudion senast. Jag har börjat se så konstiga saker.

L: Jag också. Jag såg i tidningen i dag att du hade erkänt ett misstag när det gäller spårhunden Zampo. Det kan inte vara sant.

G: Jo, det är sant, och det måste vara dina glasögon. Jag tog på dem i morse, och insåg plötsligt att jag hade fel. Jag ser nu att jag haft en överdriven tilltro till min egen slutledningsförmåga, och har betett mig korkat för att försvara min yrkesmässiga prestige. Jag ser att du har helt rätt, Leif. Jag är verkligen kliniskt knäpp, och min rättsuppfattning hör hemma i Nordkorea.

Lambertz
Du också, Leif. Jättefin.

L: Njaae…äsch, du behöver inte ta i. Det är mänskligt att fela. Och jag måste ha fått med mig dina, för nu ser jag helt vansinniga saker. Som att jag bara är en skotträdd kvasipolis som läser en massa papper och kan en massa statistik och lurar i folk att jag kan skriva feta romaner om mord och sånt.

G: Äh, nu är det du som tar i. Jag tycker du är duktig och gör nytta. Dina romaner är faktiskt spännande, och det finns väl värre saker än att vara överdrivet intresserad av pengar.

L: Jaså. Tack, antar jag. Ja, du gör väl ditt bästa du också.

G: Herregud, det är som att vi har bytt blick med varandra. Jag ser mig själv med dina ögon, och du ser dig själv med mina.

L: Det verkar inte bättre.

G: Jag ser nu att du är fin innerst inne.

L: Du också, Göran. Jättefin.

G: Förlåt, Leif. Jag måste erkänna att jag varit avundsjuk på alla dina pengar, och din lekmannamässiga frimodighet på det juridiska området. Jag grät till exempel inte särskilt mycket när jag hörde att Backstrom läggs ner i USA.

L: Äh, det är ju bara en teveserie. Det gör inget. Och jag ser nu hur svårt det är att vara du. Det är ingen dans på rosor att bara ha en fin ämbetsmannatitel att vifta med, att ständigt förlora kampen mot sin egen envishet och inte ha råd att bo i herrgård. Du får komma hem till mig någon dag och titta på mina dyra antikviteter. Jag tror att det skulle vara bra för dig. Jag känner det.

G: Jag känner din smärta, Leif.

L: Och jag din, Göran. Det gör ont att vara du. Riktigt ont.

G: Fortsätt att kalla mig för enfaldig. Jag känner av hela mitt hjärta att det är det du behöver. Du får inte ro annars. Jag unnar dig det.

L: Fortsätt att hata mig, du också. Och fortsätt vara en åsna. Du klarar inte av att leva annars, jag känner det i hela kroppen, jag ser det alldeles glasklart. Även om jag är lite bekymrad över en suddig fläck på dina glasögon, strax till höger om mitten. Alldeles nyss höll jag på att snubbla i trappan.

G: Vi får väl träffas och byta tillbaka. Men innan dess vill jag bara säga att jag älskar dig, Leif. Det är härligt att byta perspektiv ibland, även om det är av misstag. Och håll utkik efter mina pudlar, det kommer säkert flera när jag fått upp ångan lite, och drevet får gå lite till. Vad säger du om det?

L: Det låter bra. Jag älskar dig också, Göran. Lite motvilligt, men ändå med stor kraft vill jag påstå. Hoppas ingen får nys om det, bara.

G: Hejdå Leif, och kram på dig. En lång kram vill jag ge dig.

L: Kram, Göran. Du får en lång av mig också.

– – – –

Marianne Lynning svarar på läsarbrev

I dag hälsar vi en gästbloggare välkommen till cjnenglund: Etikettrådgivaren Marianne Lynning. Marianne röker cigarr och är glad i spriten, är allmänt ohyfsad och tar aldrig bort tallriken efter sig. Ibland slänger hon använda tandtrådsbyglar rakt ut på gatan genom badrumsfönstret. Men hennes blick för vad som är rätt  och fel är osviklig. En kvinna att hålla i handen när man

På trottoaren utanför Marianne Lynnings badrumsfönster
Trottoaren utanför Marianne Lynnings badrumsfönster

gått vilse i vardagslivets labyrint, en ledstång i trappuppgångens mörker, vare sig du är på väg upp eller ner. Från tid till annan svarar hon på läsarbrev här på bloggen. Varsågod, Marianne, upplys oss fåkunniga med dina visdomsord!

 

Får man blotta sina mansbröst hur som helst?

Hej Marianne! I somras när vi badade på stranden var det en man som gick omkring och blottade sina begynnande mansbröst. Helt ogenerat, mitt bland barnfamiljer och andra! Jag, och många med mig vill jag lova, tyckte förstås det var obehagligt. Jag ville göra något, men i stället packade vi ihop och åkte därifrån. Kan man be honom att skyla sig en sådan gång, eller vänligt men bestämt upplysa honom om att det finns stränder där mansbröst är tillåtna, kanske till och med uppmuntras? Jag tänker på nudiststränder och så.

/Semestern förstörd

Svar: Kära ”Semestern förstörd”, jag förstår din upprördhet. Tyvärr finns det badare som inte riktigt greppat att en strand är en plats för alla, där det är viktigt att visa hänsyn och tänka på andras trevnad. De beter sig lite hur som helst och inser inte när de förstör stämningen. Jag såg själv en kille, en ung man alltså, i somras med mängder av orakat hår på ryggen och tänkte ”herregud, honom skulle jag inte köpa en begagnad bil av”. Men sade jag till honom, kanske? Nej, jag var precis lika feg som du! Jag tror det är ett uttryck för den svenska konflikträdslan. Och jag tror det är där du ska börja. Några månaders kbt-terapi där du lär dig att säga ifrån, så ska du se att strandlivet kommer att bli bättre för dig. Under tiden, jag menar innan du är klar med din terapi, går det nog lika bra att duscha av sig då och då. Eller i alla fall skvätta lite på överkroppen över handfatet.

XXOO / Marianne

Hjälp, mitt barn har börjat stamma!

Marianne,

Min fyraårige son har börjat stamma på sistone. Vad ska jag göra?

/Förtvivlad

Svar: Kära ”Förtvivlad”, det finns olika skolor för hur man ska komma till rätta med stamning och andra talsvårigheter hos barn. En del säger att jag är lite gammeldags, men jag tror ändå att en vänlig dask på huvudet varje gång det händer är den bästa medicinen. Inte för hårt, men inte heller för löst. Barn längtar efter regler och gränser, och vill veta när de träder över dem, till exempel genom att sluddra, tveka eller tala obegripligt. Överhuvudtaget har vi ju länge behandlat våra barn alldeles för släpphänt i det här landet. Se bara på hur PISA-undersökningen gick. Chockerande. Snart är vi en nation av stammande lallare, sanna mina ord. Men det är sådana som du som har chans att vända utvecklingen. Daska på för kung och fosterland! Om barnet gråter de första gångerna kan du dämpa ditt eget obehag med billiga öronproppar från Apoteket. Så får sig Sveriges BNP en liten skjuts på köpet.

Kram, Din Marianne

Hur gör man med avlidna Facebook-vänner?

Tjenixen Marianne,

Om man har en Facebook-vän som kolar, hur länge ska man ha kvar han bland sina vänner innan man tar bort han? Jag menar,  det känns lite spooky att se hans bild där hela tiden, men man vill samtidigt inte verka respektlös. Det känns ju lite dissande att ta bort någon bara för att han trillat av pinn.

/Rådvill

Svar: Kära ”Rådvill”, jag förstår ditt bekymmer. Det där är en känslig fråga, som måste avgöras från fall till fall av vederbörandes dödsbo. Du får helt enkelt skriva ett brev till de efterlevande (gå till Office Depot och be dem om hjälp, om du inte har papper hemma eller har glömt hur man skriver för hand), be dem lägga upp ett Facebook- eller Twitter-konto och tala om för för dig hur de själva vill ha det. Sedan är det bara att hålla sig inloggad och vänta på ett klargörande svar. Skulle du under tiden få något inlägg eller meddelande från den avlidne, var skeptisk. Jag tror inte på kontakt med det hinsides, i alla fall inte på digital väg. Om det händer kan du vara säker på att det är Regina Lund eller något annat medium som hackat din döde väns dator och försöker ställa sig in hos dig och kränga gamla LP-skivor. Blockera skiten!

Kramis, Marianne

Jan Björklund – råddare till Robert Wells

regeringens middagsmiss

Kommer ni ihåg häromåret? Regeringen skulle bjuda gamla statsråd på middag, och råkade skicka inbjudan till fel Margareta Winberg. Hon sitter längst till höger, en modig kvinna från Sundbyberg, arbetsterapibiträde till yrket, bland de riktiga ministrarna och proffspolitikerna.

Jan Björklund

Nu har det uppdagats att vi också haft fel Jan Björklund i alliansregeringen i åtta år. Den riktige Jan sitter bakbunden i en av kulvertarna under Rosenbad. Den vi ser i teve, han är egentligen råddare till Robert Wells – en jäkel på att sätta upp högtalare och bygga ljusramper, men han vet inte vad letargi betyder. Det var han som fick inbjudan av Fredrik Reinfeldt att vara med i regeringen, och han tog chansen, precis som arbetsterapibiträdet Margareta Winberg.

– Samtidigt som vi är bestörta över upptäckten är vi tacksamma för det goda arbete Jan uträttade under åren som minister. Vi önskar honom varmt lycka till i musikbranschen om och när han väljer att återvända dit, säger Fredrik Reinfeldt i en kommentar.